Lördag 8.6.2024

Försoningen

Kammarmusik i Ingå kyrka

Carita Holmström:
A Distant Threat för pianotrio

Dmitrij Sjostakovitj:
Pianotrio nr 2 e-moll, op. 67

Andante – Moderato
Allegro con brio
Largo
Allegretto – Adagio

Dmitij Sjostakovitj levde en stor del av sitt liv under dramatiska och turbulenta förhållanden i Rysslands och Sovjetunionens historia. Han visade tidigt ovanliga musikaliska talanger, och han hade kunnat bli en stor pianist, om inte intresset för att skriva musik hade tagit överhanden. Redan år 1925, som 19-åring, gjorde Sjostakovitj succé med sin första symfoni. Med åren blev det sammanlagt 15 symfonier. 

Sjostakovitj var en extremt nervös person. Om oron var ett resultat av miljön skulle detta inte ha varit förvånande; tre gånger föll han i onåd, varav de två första inträffade under Stalins tid vid makten. Första gången var år 1936, när Stalin hade bevistat en föreställning av operan Lady Macbeth från Mtsensk. År 1948 var han åter illa ute vid partiets uppgörelse med den musik som kallades formalistisk. Han blev heller inte populär när han år 1962 med sin symfoni nr 13, Babij Jar, demonstrativt tog ställning mot den rådande antisemitismen. 

En stor del av Sjostakovitj produktion utgörs av beställningsverk, olika hyllningsverk till fosterlandet eller revolutionen. Hit hör också musiken till ett trettiotal filmer. Sjostakovitj kammarmusikproduktion är också stor. Som ett enastående monument står hans 15 stråkkvartetter, men också pianokvintetten och inte minst pianotrion i e-moll håller hög klass och är populära konsertnummer.

Sjostakovitj skapade en elegisk trio till minnet av sin nära vän Ivan Sollertinskij, en framstående musikvetare och kritiker som plötsligt dog av en hjärtinfarkt medan han fortfarande var relativt ung. Skriven sommaren 1944, mitt under andra världskriget, verkar trion, liksom många av Sjostakovitj verk, ta fasta på tidens anda som en elegi för de tragiska offren för krig i allmänhet.

Trion börjar tyst i kusliga höga övertoner då solocellon introducerar ett meditativt motiv som växer och förenas av violinen och pianot till en tung fuga, ett framträdande inslag också i andra kammarmusikverk inklusive åttonde stråkkvartetten och pianokvintetten. Här, liksom i de två övriga nämnda verken, är fugan djupt melankolisk. Delar av fugamotivet förvandlas till nytt tematiskt material som genomsyrar hela satsen, ständigt eskalerande både rytmiskt och dynamiskt.

Arnold Schönberg:
Verklärte Nacht, op. 4 (arrangemang för pianotrio av Eduard Steuermann)

Arnold Schönbergs tidigast publicerade verk är skrivna för sångröst, men kompositören hade redan vid det laget producerat mycket annan musik, inklusive ett antal verk för stråkar. Schönberg hade studerat både violin och cello; han var därmed väl utrustad för att möta de utmaningar som hans fjärde opus, stråksextetten Verklärte Nacht (Förklarad natt, 1899), bjöd på. Verkets stora framgång i Europa öppnade dörrarna för den unge tonsättaren, och än idag hör det till sin upphovsmans mest kända alster – tillika ett av de mest tillgängliga för publiken. 

För Schönberg utgjorde Richard Dehmels poesi en viktig källa för inspiration under 1800-talets sista decennium. Tre av sångerna i Schönbergs op. 2 är komponerade till skaldens diktning. På motsvarande sätt är det underliggande programmet i Verklärte Nacht, som hör till de första tillämpningarna av den traditionella orkestertondikten för en kammarbesättning, taget ur Dehmels dikt Weib und Weit. Tonsättaren erkände senare att Dehmels diktning spelade en avgörande roll för kompositörens tidiga utveckling. Ytligt sett handlar musiken om ett älskande par som vandrar i månskenet; kvinnan erkänner för sin älskade att hon är gravid men att barnet inte är hans. Mannen svarar vänligt och passionerat att kärleken dem emellan är så stark att den förvandlar det kommande barnet till hans eget. Schönbergs musik är så självuppfyllande att lyssnaren kan finna diktens innehåll oväsentligt, att musiken lyckas fånga det mänskliga dramat på en djupare nivå. I själva verket kom Schönberg att efter hand förminska Dehmels betydelse då han uttalade sig om musikens innehåll; den är så lyckad att den kräver ingen programmatisk tolkning.

Verklärte Nacht är stöpt i formen av en enda sats som tar en halv timme i anspråk. Schönberg gjorde en version för stråkorkester några decennier efter versionen för stråksextett, och han gjorde ändringar i stråkorkesterversionen ännu på 1940-talet.